Det finnes ingen hand, som rör vid mitt
hjärtas yta att det skälver,
och dock tror jag mig samla åskornas gördel
kring mitt bröst.
Men åskan är i mitt bröst, den skall falla som
ett skott.
Jag är en gud i vilken ovädren rasa,
med sugande ögon drager jag alla in i min själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar