måndag 16 september 2013
Edith Södergran
Det finnes ingen hand, som rör vid mitt
hjärtas yta att det skälver,
och dock tror jag mig samla åskornas gördel
kring mitt bröst.
Men åskan är i mitt bröst, den skall falla som
ett skott.
Jag är en gud i vilken ovädren rasa,
med sugande ögon drager jag alla in i min själ.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)