onsdag 18 juli 2012

Dakhalti Marrah



Sitter och skissar inför porträttet jag skall göra av G, kanske det enda som ger mig pengar på ett tag, så det är nog bäst att sätta igång. Jag har börjat bli sugen på att jobba igen, att ha ett levande förhållande till mitt konstnärsskap, där jag inte konstant bara skapar på beställning, och undviker förskräckt att jobba alla andra stunder. Hur som helst. Jag har börjat lystna på Ottoman History Podcast, och första programmet som dyker upp är en bio om Asmahan. Helt plötsligt sjunger hon den mest dramatiska och storslagna låt jag hört. Lågmäld och så jävla tuff. Hela hennes historia osar agentmystik, och intrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar